Alla inlägg under november 2017

Av Anita - 30 november 2017 09:24

När man hör på väderlekstjänsten så skulle det bli snö i kustlandet. Just här är vi ibland inland och fjällen och ibland kusten och naturligtvis var vi i kusten idag. Snö så förbannat när jag vaknade och insåg att alla mina planer för dagen som vanligt kom på skam.

 

Jag känner irritationen bubbla i kroppen. Visst, jag vet att ni tycker att jag är fjaskig som inte kan köra fyrhjuling ens på sommaren. Fråga Sonen får ni höra hur det gick. Jo då jag vet att jag är värdelös på alla maskiner och inte nog med det. Jag är klart medveten om att jag är otroligt feg och förtjänar visst ert förakt och jag ber er inte att tycka synd om mig. Jag måste bara få ösa ur mig lite ilska över den här jävla vintern. Det brukar ju inte bli snö förrän i december men pytt skit Just nu blir det massor redan nu.

 

Ni kan ju titta på vinterbilderna. 

För dom som inte behöver skotta eller köra bil kan man ju njuta av att naturen ser ut som ett tomteland. Det blir liksom annat när man måste kämpa med det.


Jag hann inte hämta mossa till någon fin krans till dörren så nu fick jag gå ner i uthuset och hämta den sedan ifjol. 

Duscha på den lite vatten och så får den duga. Det är inte annat att göra.

 

Nu har ekorren kommit till fågelbordet. Katten Morris är väldigt intresserad.

 

Sitter och småmorrar men vill inte gå ut. Katter är smarta djur och vill inte bli blöt om fötterna.

 

Ekorren är fet och fin och det är roligt att den kom tillbaka efter att ha varit borta länge nu. 

 

Jag hade tänkt mig att ge mig iväg och uträtta lite ärenden men nu blir det inte så. Maten börjar ta slut men skit samma. Alltid finns det väl något i frysen som jag kan ta fram. Det blir väl snöskottning istället och jag gruvar mig. Jag väntar väl tills det ljusnar i alla fall.

Hunden  Jack tjursitter på Kinabrors bro och vill inte vara inne i värmen bara för att katten är här. Med andra ord. Allt är likadant som det varit några dagar.

Kanske man skulle ta och kamma håret. Jag ser ut som ett troll när jag råkar kasta en blick i spegeln men vad spelar det för roll egentligen. 

Jag kan väl sitta här och vara troll. Spela roll........


Dagens ord: Feghet och penningutta är mina största fel och att jag är en bitter gammal kärring som ser ut som ett troll. 

Av Anita - 29 november 2017 09:02

Det kommer att bli en kort blogg idag. Jag satt här med den lilla dator jag fått av Sonen och den har små hemska tangenter som man måste skriva med med naglarna och naturligtvis hade jag skrivit en hel blogg när allt försvann utan vidare. 


Egentligen var det det samma för det var bara en massa gnäll. Gnäll på kylan, gnäll på energin som inte finns. Gnäll på snön. Gnäll på mörkret. Gnäll på hunden och katten som inte kommer sams. Gnäll på julstämningen som inte ens finns i närheten. 


Nåja, jag har i alla fall putsat fönster och satt upp nya gardiner och dukar och fått till det lite rött och då kan man inbilla sig att det är lite varmare inomhus i alla fall.

 

Så här är ett väldigt nerbantat inlägg som inte lär göra någon glad.


Dagens ord: Vintern, mörkret,snön och kylan sätter sina hemska klor i mig och äter upp all min glädje.


Av Anita - 25 november 2017 08:42

Det fanns en tid i mitt liv då allt var svårt och bedrövligt. Det var trasiga tänder, trasig bil. Det var harpest och sork

feber- Det var penningbrist och kallaste vintern på länge. Veden var slut och jag hade inte råd att sätta på elementen. Jag frös och gick med ytterkläderna på inomhus.


Det var en förfärlig tid.


Det var då det rara paret kom åkande med ett lass klyven ved till mig. Inte nog med det. När det blev jul kom en kille farande med en släpvagn full med ved,Jag trodde att han kört fel men det visade sig vara en julklapp från rara paret. Vilken julklapp. Bara att elda och ha det varmt och skönt. En gång när bilen 

var på verkstad och jag satt här utan mat kom dom med en kasse full med läckerheter till mig.

 

När Sonen var liten var vi ofta hos dom i deras mysiga lilla hus. Mannen och min son låg på golvet och lekte med bilar och vi fikade de mest underbart goda kakor man kan tänka sig.


Vi badade bastu i deras lilla bastuhus och mannen eldade och pysslade om oss. Man kan nästan inte fatta att det finns sådana människor i den här hårda världen.

 

Nu sitter jag i kyrkan och lyssnar till de vackra sångerna och ser på hans vita kista med rosor på. Där sitter så många människor, grannar ,anhöriga och vänner och jag är säker på att alla minns det goda.


Jag ska aldrig glömma att någon gjort så mycket gott för mig när jag verkligen behövde det som mest och tomheten efter en sådan människa måste bli stor för alla som känt honom.

Det var tur att jag kom iväg för det såg mörkt ut ett tag. Jag ville ju så gärna ta adjö.

 


Plogbilen kom till slut och med hjälp av värktabletter lyckades jag skotta en ränna så jag tog mig ut till byvägen.

Men resten då?

PappersBeda och Sambon tog hand om hunden Jack medan jag var i kyrkan. När jag kom ut i bilen hade jag ett sms från PapperBeda. Dom hade åkt till Fisksjön, lånat Kinabrors fyrhjuling och skottat hela gården åt .mig och hämtat in ved. Pappersbeda hjälpte mig att få till Mickes lilla dator så nu kan jag i alla fall skriva blogg och se på facebook även om det är lite besvärligt med dom små tangenterna.

 

När jag sitter här och hör sprakandet från spisen och katten sover i sin korg och hunden sover i soffan så tänker jag med oändlig tacksamhet på sådana människor som till skillnad från allt ont och hemskt man hör varje dag, gör goda saker. 


Dagens ord: Det finns så mycket omtänksamhet och godhet fast det talas så tyst om det. Det är bara det hemska och onda som man hör på nyheter och tv.






















Av Anita - 22 november 2017 08:24

Så sitter jag här och dricker kaffe. Under bordet ligger hunden Jack och hoppas på att jag ska tappa någon bit av smörgåsen.

Katten Morris har gått ut för idag är det bara sex grader kallt ute

 

En liten solstråle letar sig fram till fågelbordet så här i gryningen. Det är blått ute, lite finare än vitt i alla fall.

Spisen har jag tänt.

 

Sotarna har varit här i måndags morse och jag bjöd dom på tunnbrödstut och kaffe och dom berättade att dom nästan aldrig fick fika hos någon nu för tiden. Konstigt. Jag bjuder alla som kommer på fika helt självklart. Det har vi alltid gjort i det här huset.


Nåja jag sitter här och tittar ut på snön. Igår var jag ännu mer förbannad. Vaknade till en fin morgon när solen faktiskt lyste.

 

Gick med hunden en ganska lång tur och såg solen komma upp. Visserligen var det 17 grader kallt och det bet i både näsa och kinder.

 

Sopade av bilen och satt på motorvärmaren. Visste ju att jag skulle till besiktningen och hade en klump i magen för vad gör jag om inte bilen går igenom.

Så började det toksnöa och toksnöa. Fick sopa bilen en gång till och en gång till innan jag for iväg till besiktningen. Medan jag stod där och väntade blev bilen vit igen.


Så hurra, den gick igenom utan fel.

Fisksjövägen var fortfarande oplogad så det var till att försiktigt ta sig fram i de två spår som fanns. Jävla snö, jävla vinter.


Nåja vad kan man önska sig av livet. Jag har i alla fall ved. Jag har i alla fall värmepumpen. Bilen gick igenom och nu väntar en dag på mig. En dag med hundpromenader i djupsnön för jag tänker jävlar i mig inte skotta en snöflinga. Det pratas om tö så jag har bestämt mig för att inte skotta ett dugg före första december.


 

Ser att den här tiden har det varit ännu mer snö för några år sedan men jag ser inte lika deppad och trött ut som jag gör idag. Kanske hade jag mer ork eller så var jag på bättre humör.


Min fina cyklamen har nästan dött. Jag har försökt rädda den men jag tror inte att det går. Dessutom har en blomma till dött. Den var alldeles ny och hade fina blad.

  Allt runt omkring mig känns lika visset och halvdött som jag känner mig men om man ska se till det positiva och det finns det ju dom som tycker att man ska. Dom som tycker att det kunde vara värre och det kan alltid vara värre men å andra sidan kunde det vara bättre också men det är det aldrig någon som säger.


Dagen lär väl inte bjuda på något roligt. Jag måste ut och skotta av bilen och åka och jobba en sväng och vägen lär väl vara oplogad som vanligt. Troligen kommer inte en käft hit och hälsar på. Vem vill köra när det är sådant här väder.  Nää det är väl bara att klä på sig, ge fåglarna mat innan dom kommer in genom rutan och börja sopa av bilen.


Dagens ord: Det gäller att försöka haka upp sinnet på den lilla solglimt som tränger igenom molnen-



Av Anita - 20 november 2017 08:03

 

Nu är det nog kört med barmark. Det har snöat och snöat och det är minusgrader till och med på dagarna så det är är sååååå deppigt.


Som tur är så har jag haft Sofiepropp här i helgen och om man ska säga mer positivt så har hunden inte skitit på golven eller mattorna något mer. Han gillar Sofiepropp och har mest suttit hos henne i soffan hela tiden.

 

Vi har gått i skogen med honom och pulsat i snön och det har blåst från och till.


Vi har alltid en dag på hösten när vi brukar träffas och gå på bio och äta plankstek. Klart vi gjorde det iår också.

 

Så såg vi på ett par filmer hon hade med sig. Vi fick besök av Sofiepropps mamma och hennes man men annars var vi för oss själva hela helgen. Sofiepropp bakade en kaka till kaffe som man hade grädde till. Hon är duktig att baka och det är bra för det kan jag inte. Man kan inte kunna allt här i världen.


Tänk att jag blir så ¨på dåligt humör när det snöar. Jag vet att man inte kan göra något av vädret men vad hjälper det att någon säger att det är så. Jag har släpat ved uppför backen i snön och jag har tagit fram snöskovlar och sopar. Bilen var igenfrusen och hade en tjock matta av snö. Blöt blir man, frusen blir man och förbannad blir man när man ska stå och sopa och greja med bilen. Inte blir det bättre av att jag får så ont i min armbåge när jag måste hålla på med den här skiten. Så innerligt hatar jag vinter och jag undrar varför jag skulle födas till det här klimatet. Kom inte och säg att jag ska flytta till varmare platser för det är liksom för sent nu och kom inte och säg att ingeting är för sent för det är så. Det enda jag kan känna är att det är tur att jag inte bor ännu längre norrut med ännu längre vintrar.


Apropå ingenting såg jag en reklamsnutt härom dagen. Vad reklamen var om minns jag inte men jag minns bilden av några som satt i Italien runt ett bord i en PERSIKOLUND. Hör på det ordet. Det måste vara det vackraste ord man kan tänka sig. Det och så GULLPUDRA som är en liten oansenlig blomma men underbar om man tittar nog nära.

Nåja nu kom jag av mig i gnället.  


Nå till slut fick jag bilen skapligt ren och vi åkte till Kälarne på bio. "All inclusive" med Suzanne Reuter och det var en rolig och härlig film må jag säga. Den måste ni se. Det behövs lite skratt och mys när det är så här mörkt och kurigt och hemskt.

Så nu är det en ny vecka och det känns som en besvärlig vecka som jag inte riktigt vet hur jag ska få till. Eftersom jag inte vill lämna hunden ensam mer än någon timme så blir det ett väldigt körande kors och tvärs. Allt är inte roligt heller. Bilbesiktning och annat som inte alls känns kul men vad ska man göra.


Jag har i alla fall fått sängsällskap. Enda chansen att få sova på nätterna är ju att låta hunden ligga i sängen. Då snarkar han och sover och känner sig tydligen trygg och har inte skitit på golvet en enda gång eller velat gå ut.

Jag har alltså blivit blålurad igen. Inte nog att man blir det av karlar, man blir det av hundar också.


Nu väntar jag på att sotarn ska komma. Jag har kokat kaffe till honom och gjort en tunnbrödstut av nybakade tunnbrödet så jag hoppas att han blir på bra humör. Det måste vara ett hemskt yrke att vara sotare på vintern och klättra på hala tak och oj vad man ska frysa uppe på skorstenen.


Dagens ord: Om jag nu ska försöka vara positiv så kan man i alla fall vara glad att man inte jobbar som sotare.

Av Anita - 17 november 2017 08:11

Så i förrgår morse for Kinabror till Skåne och blir där i två månader. Hunden Jack ska vara hos mig och nu sitter jag här och är totalt utmattad och trött som en tok.

Vad har hänt. Jo det ska ni få veta.

 

Klart att han knappt hade hunnit fara förrän det började snöa, sådana där äckliga feta, stora flingor som gör sig så bra på film men som blöter ner allt omkring sig.


Jag hade mina aningar om att det skulle bli besvärliga nätter eftersom Jack är så rädd för katten men jag tänkte att jag väl får försöka. Dom måste vänja sig någon gång.


 

Allt var frid och fröjd till en början. Katten låg uppe under taket och sov, hunden låg i soffan och jag gick upp i sovrummet och lade mig. Efter en stund kom katten och kröp ner hos mig. Han gör det, bara en liten stund ligger han där och gosar och spinner för att flytta sig någon annan stans.


Mitt i natten så där vid 5-tiden kom hunden uppspringande, Han som varit rumsren sedan han var valp sket stora lass på de två mattor jag har i hallen (långa trasmattor) in i sovrummet och sket på den stora mattan jag har där.


Sedan ner igen och där får jag se att han skitit på 4 mattor till. Det var bara att släppa ut hunden och börja skölja av det värsta på mattorna och sedan kasta ut dom. Dom är så stora så jag får bära ner dom i uthuset och tvätta dom i sjön till sommaren. Så trött var jag igår.

 

Det var soligt och fint ute så vi tillbringade några timmar utomhus och gick i skogen och då var det frid och fröjd och han verkade inte ha besvär med magen.


Vad gör jag då när det blir natt. Vet att om jag tar in katten i sovrummet och stänger dörren kommer han att väsnas och vara sur och riva ner allt han kan bara för att störa. Har jag dörren stängt kanske hunden hinner skita inne utan att jag hinner släppa ut honom.


Bestämde mig för att ligga nere i soffan för då hör jag ju om han börjar bli dålig i magen. Jag har bara en stor matta som är ren nu och vill inte ha den nerskiten.


Katten sover under taket i sin sovplats. Jag somnar och vaknar av att hunden också ligger i soffan och trycker sig mot mig och det är trångt och det är bökigt och det är varmt. Lyckas somna till och så kommer katten. Han får för sig att han också ska ligga hos mig i soffan och det blir ett väldigt rabalder.


Då tar jag med mig hunden upp i sovrummet och stänger dörren och vi lyckades somna båda två. Vid tvåtiden väckte han mig och skulle ut och jag stapplade nerför trappan och släppte ut honom. Inte vet jag om han var nödig eller fått till att han ville ut.


Ja inte vet jag vad jag ska hitta på nästa natt. Inatt har det snöat igen men det verkar vara 0-gradigt och då blir det halka . Jag ska på byn och handla och måste lämna hunden och katten inne. Få se hur jag ska lösa det. Känns inte kul att inte veta vad man möts av när man kommer hem.

 

Utanför väntar fåglarna på mat. Nötväckan är ganska tam och hackspetten har bestämt sig för att sitta på fågelhuset hela tiden. Urlakad och trött känner jag mig ska ni veta.


Dagens ord: Bättre småfåglar i fågelbordet än hundskit på mattan.

Av Anita - 15 november 2017 15:38

 

PappersBeda och jag bakar tunnbröd två gånger om år. Den gamla bastun som jag badade i när jag var barn byggdes det om till bakstuga men den härliga energin finns fortfarande kvar.


Om ni inte visste det så är det en del att göra när man ska baka. Kvällen innan fraktar jag dit ved och de grejor som vi ska ha. Jag gjorde en ny kvast att sopa aska med och hämtade nyckeln. Tände brasan så att muren skulle bli varm så det skulle gå fortare på morgonen.PappersBeda handlar resten av grejorna. Vi använder både vetemjöl. kornmjöl rågsikt och grahamsmjöl och en massa andra grejor.


Då kommer Pappersbeda tidigt på morgonen och tände upp. Hon började göra degen. Vi har ett jättebra recept som  inte behöver stå över natten. Jag tänder upp och så dricker vi kaffe och äter macka innan vi sätter igång.

 

Trö ihop degen och göra ämnena.

 

Så känner man efter om ugnen är varm. Det är jag som gräddar för jag gillar värme och jag som eldar och så sopar man undan askan med nya kvasten så att ingen aska fastnar på brödet.

 

Nu ligger glöden längst in och på sidorna och det är dags att kavla och grädda.

 

Det brukar bli så där 100 kakor och det behövs minsann. 50 kakor var ungefär

 

Det tar någon timme och vi gör lite paus för att göra fler ämnen och dra ut glöd över botten på ugnen så den blir varm igen om den börjar kallna. Det brukar alltid komma folk som vill provsmaka men i igår kom det bara två gubbar.


Så ska det paketeras och så ska det städas. Det är så varmt och skönt i bakstugan och luktar så gott och småpratet rullar fram och tillbaka och radion spelar musik och allt går som en dans för det mesta.


Jag skickade med Kinabror bröd till alla hans barn och barnbarn. Fd Grannen och fler därtill ska också ha och så blir det ju jul och då går det åt mycket.


Tråkiga nyheter nådde mig i helgen och idag känns det lite tråkigt också. Kinabror åker till Skåne och hunden Jack stannar hos mig. Han har suttit på trappan till Kinabrors hus och tjurat i flera timmar för att katten är inne.

Som lök på laxen så började det snöa och snöa och snöa.

 


Vi gick långa promenader i skogen innan det blir för mycket snö. Nu har hunden kommit in och Storfiskarn har varit här och druckit kaffe med mig och dagen har gått. Hoppas bara att det blir lugnt inatt med hunden och katten och hela faderullan.


Dagens ord: Bättre ha hunden till vän än till fiende.

Av Anita - 13 november 2017 08:35

Nog har väl nästan alla sett den filmen och alla de otroliga och magiska ställen som finns där.

Jag har mitt alldeles eget liten magisk skog-.

 

Nu innan snön kommer har hunden Jack och jag vandrat kors och tvärs i min skog och utforskat varje plats.

 

Bäcken med vättarnas underjordiska hem.

 

Mött ekorrar som tjattrat. Fåglarna däremot är tysta i skogen. Dom flesta har flyttat fram till gården där dom vet att det vankas mat alla dagar.

 

På ett ställe har ormbunkarna konstigt nog inte frusit eller vissnat utan lyser gröna och doftar härligt.

 

Så hittar vi ett litet hus som vi inte sett förut. Vem kan bo här tro. Är det en vätte. ett troll, eller en tomte tro?

 

Jack stack in nosen genom dörren men drog snabbt ut den när jag sa till honom.

Nog förstår ni att jag inte vill ha snö och bara kan vandra på trista vägar .

 

Ni som inte har någon känsla för skogen och magin kanske har känsla för god mat i alla fall.

I lördags var det 9 grader kallt och fuktigt i luften. Sjön hade frusit och träden var vita av rimfrost..


Kinabror fick med mig. DansBritt och TuppOlas fjälla till Strömsnäs på marknad.

En riktigt bra marknad med massor av folk och god mat och fina hantverk. Klart att jag handlade paltbröd. rökt fläsk marmelad och kakor. Allt som är bra att ha till jul.

 

Indalsälven hade inte frusit och dimman hade lättat lite när vi for hem men det var frostigt på träden.


På kvällen kom AMV och Gubben för att fira Kinabror som fyllt år. Vi satt borta i Kinabrors sommarstuga. När jag for hem snöade det lite grann så pass att det är vitt på marken. Kom på att jag skulle ha plockat mossa till min dörrkrans men nu ser man inte mossan under det vita. Hoppas att det går bort det vita eländigt hemska.


Idag är det måndag och jag ser att solen börjar gå upp. Ska elda i bakstugan ikväll för imorgon ska PappersBeda och jag baka tunnbröd. Jag ser fram emot det men vi får se hur det går med min tennisarmbåge. Tur att jag inte kavlar utan gräddar.


Dagens ord: Bättre vättar i skogen än snö på marken.

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

56 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29 30
<<< November 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards