Sitter nere vid stranden och spelar på min nya trumma. Den har en dov, lite mystisk klang som lockar sädesärlorna.Dom kommer en och en och sätter sig på bryggan i en lång rad och bara glor.

Igår, kanske vi börjar med igår så det blir någon form av ordning och reda.

Min pappa sa att det är bättre att försöka göra något även om man inte kan. Det blir i alla fall bättre än att inte ens försöka.

Så jag som varken kan spika eller såga tog gud i hågen och satt igång.

I jordkällaren har potatiskätten ruttnat och fallit ihop. Dags att göra en ny för nu ska päran snart upp ur marken.

Tid tog det, slog mig på fingrarna gjorde jag men skam den som ger sig. Inte blev den vacker men den kommer säkert att funka i alla fall.

Frampå eftermiddagen bröts tystnaden av mullret från en gammal volvo. Det var gamle A som kom och vi satt på verandan och drack kaffe och pratade. Just då sken solen varmt och skönt.Solen är varm och skön ännu men när den går imoln finns det en kall krispig ton i luften.

Sundsvallsborna har varit här några dagar så jag är inte alldeles ensam. Var dit och fikade igår kväll.

Så blev det natt och imorse var det mulet och fuktigt och höstlikt. Det känns som om hösten kommer tidigt iår.

Jag gick ner till badstranden och då började det regna, ett duggregn som bara var som en fuktig dimma. Ute på vattnet simmade svanarna och canadagässen och det är för tidigt. Dom brukar inte komma så här tidigt på sin flytt söderöver. 

Badstranden är öde, bara några fina små spår efter rådjuren som går ner för att dricka varje dag.

Vattnet är kallt nu, bara 14 grader.

Idag har jag inte gjort så mycket, känt mig  lite låg och vemodig. Sommaren tog slut så fort och allt jag skulle göra blev inte av som vanligt.

Tankarna på att måla det vita på huset.

Den ruttna bryggan nere vid sjön som skulle fixas.

Loppisen som inte blev av.

För lite dans blev det också även om jag var iväg 5 gånger och hade det så kul. Känns trist att det liksom är slut på allting nu. Inga fler danser, inga nöjen och inte fester. Känns lite trist.

men va fasen. Det har varit en underbar sommar i alla fall och jag känner mig väldigt frisk och solbränd och den enda krämpa jag har nu är en stukad tå och det får man väl stå ut med.

Var en sväng ner till Datafia ikväll och vi tog en promenad ner till kyrkan.

Så rätt sent knackade det på dörren. Det var AMV och gubben som kom och det var trevligt. Det verkar inte bli alldeles folktomt i helgen i alla fall och det känns skönt.

Det här vemodet och saknaden av sommaren brukar alltid komma vid den här tiden och det får man väl leva med.

Dagens ord: Det är bättre att försöka och misslyckas än att inte försöka alls och har man inte försökt vet man ju inte om man kan eller inte.

Regnigt, grått och så tyst var det. Ensam i hela byn. En enda bil på hela dagen och det var postbilen och den hade bara med en massa tråkiga räkningar. 

Inte ens någon av gubbarna dök upp.

Tvätten har hängt på strecket i över en vecka nu och är blötare än när jag hängde den.

Ingen Åsanissefilm på tv att trösta sig mig. Mörker mörker.

Att sätta sig och betala räkningar gjorde en ju inte mer glad minsann.

När jag tittade ut hängde blommorna som lessna disktrasor och det gav minsann igen energi det heller.

Frampå kvällen åkte jag och handlade och for en sväng till TuppOla och Sambon. Där fick jag mat och fika och vi tittade på blommor och regnet upphörde. Det ljusnade en liten aning.

Åkte hemåt och TuppOla ringde och sa att han hört att min bil lät konstigt. Jag stannade och mycket riktigt. Jag hade punka IGEN. Det är inte länge sedan sist och det här på nyaste däcket. En sten stack ut ur däcket. ATTANS ATTANS.

Vilken jäkla skitdag. TuppOla kom och hjälpt mig som tur var för jag vet hur det är att försöka få upp hårt åtdragna muttrar.

Nåja den tristaste dag tar slut till sist och igår blev det genast bättre.

Jag sover fortfarande med öppet fönster i sovrummet. Vaknade av ljudet av silverklockor. Det är sidensvansarna som kom i massor för att mumsa på rönnbär som träden dignar av iår.

Så vackra sidensvansarna är. Dom är nästan overkligt vackra och deras kvitter låter som de finaste silverklockor. Har ni tänkt på det?

Fint väder, sol och lite blåst så tvätten torkade äntligen.

Nötväckorna som varit försvunna sedan i mars har kommit tillbaka och tjatar om mat och jag börjar lägga ut lite bröd till dom. Dom är så sällskapliga och tama så jag är glad att dom kommit tillbaka.

Posten kommer med ett fint tackkort från en av trumbyggartjejerna. Kul.

Blommorna reste sig upp mot solen igen.

Så kommer moster som vanligt så har hon med hembakt bröd. ett kaffepaket och ett par sockar till mig och vi börjar med att sätta oss i solen på altanen bland blommorna och fika.

Vi plockar svartvinbär och jag går bort till Stedesbacken för att hämta potatis. Det blev dom röda potatisarna som jag tog idag. Där borta på mitt älsklingställe var det citronfjärilar och en annan liten en som visade sig idag.

Tog fram abborrfileer från frysen och gjorde en dillsås till. Till det drack vi min krusbärsdricka den med citron i.

Känns på ett särskilt sätt att äta den man själv hämtat ur naturen.

När Moster åkt stökade jag i trädgården, klippte lite bland buskar och tog bort lite brännässla ur rabatter. Skördade kryddor och lök. Det är så härligt att ha örterna hängade över spisen i köket och känna de goda dofterna blanda sig.

Plockade lite johannesört och lade in i olja, hittade grankåda och kollade mitt lingonställe. Det blir inte lika mycket lingon som ifjol men nog ska det räcka både till sylt och dricka.

Så kom DataFia och hon fick också smaka av maten och sedan tog vi en promenad "Väst i gålan" och där var det tyst och tomt överallt.

Tillbaka och hängde lite tvätt och fikade och en rätt bra dag var slut.

Mörkret sänkte sig över Fisksjön och jag hörde en uggla hoa utanför. Rädda katten Tassen ligger numera vid fotändan av sängen hela nätterna och verkar ganska trygg där.

Idag blir det gräsklippning och besök på äldreboendet till Gamgrannen och så förstås får jag lämna in däcket till lagning.

I övrigt har jag inga planer, kanske ska jag göra en ny potatiskätte till källaren. Få se om jag får till det.

Föresten. Sonen ringde härom dagen och berättade att han skulle komma hem en vecka i Oktober. Så glad jag blev. Oktober som är en så trist månad. Vi ska äta gott och han ska få spela gitarr för mig och vi ska elda i öppenspisen och ha det mysigt. Ser fram mot det.

Dagens ord: Ena dagen mörk och den andra ljus. Det är det som kallas balans eller kanske berg och dalbana.

Nu när politikerna är i full fart med att ljuga oss fulla. lova sånt dom inte tänker hålla ska ni få höra.

Pratas ju om att höja bensinpriserna igen. Vi ska bevars åka kommunalt sägs det. Vad då kommunalt?

Det säg att om man ska åka till Sundsvall så borde det ta ca 2 timmar men pytt skit i pannkakan.

Först måste man åka dom två milen till Hammarstrand och då måste man åka bil och det förstår jag för jag bor ju i ödemarken. Sedan åka buss till Sollefteå och byta där,vidare till Härnösand och sedan ta tåget till Sundsvall.

Resan tar 6 timmar. Hörde ni 6 timmar!!!

Vad det kostar orkar man inte ens tänka på. Eftersom det är utanför länet kostar det säkert skjortan. Hur man ska komma hem är en annan fråga. Troligen inte samma dag i alla fall. 12 mil och så krångligt. Hoppas att det jag hört bara är ett rykte och inte sant.

Vad pratar politikerna om? Järnvägen är så illa skött och så dyrt att varor skickas med långtradare upp och ner i landet fram och tillbaka hela tiden. Då går det bränsle så det bara visslar om det.

Men vi då som måste ha bil för att ta oss någonstans. Det är väl som vanligt förståsx. Dubbelmoral.

Hela Sverige ska leva kan man vräka ur sig och sedan gör man allt för att hindra folk som bor på landet att kunna komma någonstans.

Hur i helsike ska vi kunna åka kommunalt när man gör det omöjligt.

Så står dom där politikerna och skäller ner varandra och talar om hur dom är bra och andra dåliga. På radion i tvn och i tidningasrna kämpar man om makten och härligheten och jag blir så less på alltihop så nu ska vi prata om något helt annat.

Veden är äntligen i vedboden.

En journalist kom mitt i alltihop och gjorde en intervju om bloggande. 

Kinabror har åkt till Skåne och jag är helt ensam i byn.

Det regnar stup i ett och tvätten jag hängde i söndags hänger fortfarande på strecket och är blötare ån någonsin.

Idag kom Datafia och i det grå regninga vädret for vi iväg och köpte en massa smarr och en film." Sune på bilsemester" och så tände vi i brasan och snurrade ner oss i var sin soffa och bara slappade. Det blev inte sämre av att det blev en Åsanissefilm på tv efteråt. En åsanissefilm som jag inte sett förut. Hurra.

Det var en sådan dag som en fjälla till Kinabror kallade för "jöka och supadag". Ni vet regn och regn och grått och mulet. Nu blev det ju inte precis så men en lat dag blev det i alla fall. Vi låg här i värmen och tycket att det var lagomt åt jägarna som var ute och jagade den där stackars björnen med ungar som håller till i närheten. Må dom bli blöta och förkylda utav bara attan.

Nåja det blev en stund med uppehåll och då kom AMV och gubben och AMV och jag gick bort till Kinabrors hus för att hämta min cykel.

Sedan fick dom besök nere i stugan och jag gick ner dit. Vi satt på övervåningen i häbret och fikade och pratade och eldade i öppenspisen och hade det precis så mysigt som man kan ha i goda vänners lag. Så den grå och regniga dagen blev trots allt trevlig.

Dagens ord: Man får göra det bästa man kan av den gråaste dag så tittar alltid någon ljusglimt fram. Trots allt är regn mycket bättre än snö.

Så åkte alla och så var det bara jag, Kinabror och Rädda katten kvar i hela byn och snart åker Kinabror också. Vemodet lägger sig över Fisksjön. 

Så mörka och tysta blir kvällarna, bara storugglan och lommen skriker sina sorgsna skrik.

Så hänger alla tvätt på linan och är blötare än när jag hängde upp den.Någon av trumbyggarna har glömt en handuk. Regnet kom i häftiga skurar och ha så gjort nu några dagar. I måndags pissade det på hela dagen.

For bort till Kinabror för att hjälpa till med bryggan. Han lägger cement och sten i stora röret och hoppas att bryggan kommer att ligga stilla iår och klara isen.

Vad mer. Jo jag for till Datafia och hennes gubbe bjöd oss till Hammarstrand på lunch. 

Jag for till sjukhemmet och hälsade på före detta grannen och hjälpte honom med räkningar.

Så plockade jag bär mellan skurarna. Vinbären är mogna och krusbären är det massor av. Ibland får man goda råd och följer dom. Att använda bärplockaren på bärbuskar har jag inte ens tänkt på men det funkar jättebra och man slipper sticka sig på krusbärens vassa buskar.

Saftmajan är också en jättebra uppfinning och nu kokar och kokar den och flaskor med saft växer och ska snart ner i jordkällaren.  

Så igår återvände gubbarna. Dom har inte varit här på länge nu. Vågar väl inte komma när det är fullt med folk.

Först kom Mustaschen. Han beundrade mitt gökur. Han samlar klockor och är väldigt intresserad av sådana. 

Nu går mitt gökur för fullt och hoar och jag gillar det men det gör inte rädda katten Tussen. Hon springer och gömmer sig så fort göken kommer ut. Vilken fjaskig katt.

Så började jag plocka blåbär när Gamle A dök upp. Kaffepannan på igen och det blev en stund ute på verkandan för då sken solen fint och varmt.

Så fick jag reda på att min salva hjälpte på psoriasisen och fick beställning på mer.

Då for jag bort till Kinabror för att se om han hade kåda på några av sina träd och jag fick ihop lite grann och sedan styrde jag mina steg in i skogen och bort till Stedesbacken och där mötte jag dom. De stora fjärilarna.

Påfåglesögat Makaonfjärilen, Amiralen och Sorgmanteln. Tänk er alla de största och vackraste fjärilarna  som finns i Sverge hade samlat sig där på min lilla backe och marken var full med blommor. Fortfarande och styvmorsviolen blommade för andra gången. Det är dom jag ville ha för min salva.

Satt mig en stund och fjärilarna satt sig på mina ben, på mina fötter och i mitt hår. Vilken känsla. Jag älskar fjärilar.

Så plockade jag potatis till middagen. Idag blev det mandelpotatis. Dom är rätt små men växer till sig nu när regnet kommer.

När jag kommer hem börjar det regna igen och Kinabror kommer och vi äter middag och så har ännu en dag gått.

En skördandets dag, en dag av naturens gåvor. Nu står det flaskor med saft på bänken, blåbär i frysen, potatis och lök och sockerärtor. Kryddor hänger på tork över spisen. ingredienser till salva är plockade och i fönstret står burkar med ringblomolja och väntar på att gosa till sig. Vad mer kan man begära. Vilken undrabar sommar det varit.

Dagens ord: Efter en skön och varm sommar är det lättare att stå ut med vintern.

Så sitter jag här i natten och regnet faller utanför och plötsligt är det tyst och tomt.

Nu är alla trummor klara och hela gänget har åkt härifrån. 

Vi har haft en speciell dag idag och för första gången kunde vi spela tillsammans. På Kinabrors gräsmatta stod vi i ring och spelade så fiskar sam längst bort i sjön och älgarna drog iväg djupt in i skogen. Korpen skrek och försökte överrösta men inte gick det inte. Det var Kinabror som påstod det men jag tror att alla djuren stod bakom träden och lyssnade med nöje för vi spelade så bra tillsammans. 

Det svåraste jobbet tyckr jag är att göra handtaget på trumman. Det ska sitta bra och det ska kännas bra i handen. Tänk så många trummor och ingen har fäst likadant. En del har bara senor, en del har ben, en del har trä och det finns lika många varianter som det finns trumbyggare.

Så måste vi ha en trumpinne förstås och samma gäller här. Det är bara fantasin som sätter gränser här och den finns inte några gränser för i den här fantastiska gruppen av människor. Vi spelade  fint och högt och med stor glädje.

Efter ett tag kom regnet och vi fick flytta inomhus och fortsätta spela. En och annan jojk blev det ju också och det känns konstigt att alla dessa härliga människor for sin väg i eftermiddag.

Så bestämde vi oss för att gå ner till bryggan och spela för "mitt ljus i mörkret" som bor på andra sidan sjön. Han som lyser upp mina mörka vintrar med en lampa som är det enda ljus jag ser på vintern utom månen förstås.

Eftersom ni inte var med så måste vi spela lite för er så ni förstår magin och glädjen i den här gruppen.

  Så gick vi hem till mig för att äta lunch. Idag fick vi för första gången kött och attans vad det var gott. Kälknöl med potatissallad. 

Så var det dags att städa upp hos mig och det gick snabbt som en vind när så många hjälptes åt och den här gruppen av kompetenta människor jobbar på helt fantastiskt.

Kinabror har kommit hem från sin surströmmingsfest hos TuppOla och jag blev otroligt sugen på något riktigt onyttigt och slafisigt så vi stekte och var sin hamburgare med massor av onyttigt på och en öl därtill. Oj vad det  var gott. Någon vegetarian blir jag nog aldrig. Tror att jag är precis som grisarna, äter allt jag kan få med god aptit.

Nu känns det lite konstigt som sagt. Jag saknar redan mina nya vänner som gjorde några dagar i augusti till en spännande resa i andlighetens värld.

Dagens ord: Ibland blir främlingar goda vänner på kort tid. 

Nu börjar det riktigt spännande. Nu är svepen hopsydda. En del har dessutom målat sina svep med tjära.

Nu är det dags att sätta på skinnet.

Skinnen är riktigt vackra och ligger nu i vatten för att bli mjuka och formbara. Det är renskinn som är garvade i sälgbark.

Det underlättar om man drar och töjer lite i skinnen.

Nu är det dags att spänna på skinnen på svepet. Det är nu det gäller. Det ska dras hårt hårt och stadigt men inte så att svepet går av.

Som med mycket av det här så måste man vara två som samarbetar.

Så där ja nu ska skinnet fästas lite provisoriskt och sedan ska det sys fast på trumman antingen med senor eller tunna bitar av renskinnet. Jag för min del gör alltid det enklaste så jag syr med skinnremsor från renskinnet.

Så skönt att sitta i solen på bryggan och pyssla med det här roliga. Fast det är lite kyligt i luften skiner solen varmt.

Alla är så ivriga så det var nästan svårt att slita sig och gå hem till mig och äta men till slut började magarna knorra och vi vandrade genom skogen och nere vid sjön hem till mig för att få i oss lite.

Det är ett helt igenom härligt gäng som samarbetar så bra. Så många i köket och så trångt i vardagsrummet men det går så smidigt. Vi liksom rör oss förbi varandra som vågor på ett hav och alla sysslor blir liksom gjorda lätt och behändigt.

Våra ledare ser verkligen ut att vara nöjda. Inga skinn gick sönder, inga svep har gått av och alla är nöjda med sina trummor. Än återstår det en hel del att göra men det är bara det roliga kvar.

Kinabror rökte abborre till oss som vi fick äta på spisbröd och så blev det kväll och jag och två till slutade kvällen med ett bastubad och ett dopp i sjön. Det blir kallare och kallare i vattnet pga  de kalla nätterna men än går det att bada.

En helt igenom rolig dag som slutade lika trevligt som resten av dagen. Vilket gäng. Det känns som om vi känt varandra länge, länge.

Katten Tassen kommer in varje kväll och har låtit sig bli buren och sitta i knät på flera av kvinnorna och bara det ni är något oväntat och fantastiskt.

Dagens ord: Man vet aldrig vad som väntar runt hörnet. Det är det som är det spännande med livet.

Överallt står det sängar och madrasser och en del bor i lappkåtan och en del i strandstugan. Det är folk överallt men det går förvånande bra i alla fall. Känns som om alla samsas bra.

Då ska svepen borras och sättas ihop. Då ska man tvinna sentrådar för att sy med.Det görs enklast mot ett naket ben.

Jo, det är så här man gör. Kanske kan man tro att dom sitter på dass en så är inte fallet, det är tvinnande av sentråd som gäller.

Slipa och putsa måste man göra för att få svepet lent och fint.

Klart att först och främst måste man göra en massa hål som man kan trä igenom. 

Alla är hårt koncentrerade på det dom gör och sakta sakta så blir svepet klart. Vädret är fint och lagomt. Det går fint att bada. Det är linser och kål och bönor och kolijoks till mat så jag misstänker att det kommer att vara ett jäkla fisande nätterna igenom och man får väl vara glad att vi är utomhus.

Själv städade jag färdigt i loppisen och gjorde klar lite drömfångare och har sovit dåligt inatt för sängen i husvagnen var hård. Kinabror rymde iväg till Sundsvall men kom hem och fiskade på kvällen.

Han ska röka fisk och bjuda trumfolket på och det kommer säkert att uppskattas. Idag ska jag faktiskt vara med hela dagen och förhoppningsvis sätta ett nytt skinn på min trasiga trumma.

Jag har varit iväg och jobbat en stund, hittat en hund på vägen och varit till Pappersbeda en sväng. Tredje dagen fortsätter och energierna flödar.

Förvånandsvärt nog så har katten Tassen varit inne och ätit varje kväll fast det är så mycket folk. Kanske beror det på att det bara är kvinnor som bor i mitt hus och det verkar som om hon inte är lika rädd för dom.

Dagens ord: Aldrig vet man vad som händer och det är väl det som är spännande med livet.

Så kom dom några i taget med bilar så det fyllde hela gården. Man kunde rakt tro att det var auktion.

Folk från alla håll, mest kvinnor men en modig man har också vågat sig med.

Jesse så mycket mat det stod överallt, i lådor, i källaren, i kylskåp och på bord och bänkar och oj vad det låg folk överallt, i hela mitt hus och nere i strandstugan, i Kinabrors hus och i lappkåtan. 

Vi åt middag och minglade runt och bekantade oss och sedan gick vi bort till Kinabrors hus.

Tre vägar finns det att välja på och jag visade vägen nere vid sjön.

Det var en blåsig dag men utan regn som tur var.

Nu ligger svepen till trummorna i vatten för att formas till runda eller ovala trummor efter var och ens smak. Några hoppade i och hämtade dom i sjön och så började arbetet med att böja och fästa ihop svepen.

Så skulle det berättas lite om var och en och vi satt i en ring borta hos Kinbror med en liten brasa i öppenspisen.

Där satt dom alla. Alla vackra kvinnor, Alla kloka kvinnor. Alla roliga kvinnor. Den modige mannen och det slog mig att det var en mycket kraftfylld grupp. Vilka fantastiska kundskaper om allt möjligt som finns i den här gruppen.

Att bestämma sovplats gick fint och utan större problem och så blev det kväll och så blev det natt. 

Så småningom gick även jag för att sova. Det var en mycket magisk natt. Månen var stark och rund. Korpen ropade och sjön lugnade ner sig och vi vaknade till en solig och lugn morgon men bara 9 grader varmt.

Många var modiga nog att bada tidigt på morgonen. Det är minsann inga veklingar de här tjejerna.

Här går dom iväg till dagens äventyr, de unga, de gamla, de vackra, de kloka, de modiga. En mycket imponerade grupp. Idag ska det arbetas och inspirationen flödar och jag riktigt känner ivern att få komma igång.

Dagens ord:......och solen värmer oss alla.