Gullig kille, runor och norrsken. Vad mer kan man begära av en BRA dag.

Faktiskt kände jag mig lite bättre igår kanske för att jag fått sova på natten.

Vaknade till att det snöade. Efter ett tag morrade det utanför och brorsorna kom, den ena på fyrhjuling och den andre på snöskoter. Lille gullige Liam var med. Tänk så fort ungar växer. För varje gång jag ser honom så blir han så stor. Nu hade han klippt sig och såg ut som en riktigt liten tuffing. gullplutten. Nu får man väl snart skämmas om man kallar honom så.

Vi sitter vid köksbordet och fikar. Utanför sitter ekorren och glor på oss och Broder B får ta ett kort med mobilen och skicka till Liams mamma så hon får se.

Liam åker lite kälke och vilar på soffan som en annan liten Kronblom

Mitt på dagen var det dags för mig att sopa av bilen och åka iväg till jobbet för att svinga sopborsten ett tag.

Handlade lite mat och sedan gick jag till DansBritt och hon bjöd på semla och vi satt och pratade i väntan på att kursen skulle börja.

Kursen, ja den gör en alltid på lite bättre humör. Nu lärde vi oss om runor och hamnade i den fornnordiska mytologin.

Så småningom åkte jag hem i mörkret. Snöandet hade upphört och stjärnorna lyste starkt och klart. Plötsligt började norrsknet spraka i grön. vitt och blått. Första gången jag sett norrsken iår. Detta mystiska fenomen som är nästan lite magiskt. Efter en magisk kurs kändes det lite extra magiskt.

När jag kom hem försökte jag ta kort på det men man får nog ha en bättre kamera för det blev bara ett ljus som man inte alls kan se vad det är.

Bröderna och lille Liam hade nog haft en mysig kväll och suttit ute i eldens sken och grillat korv. För en liten kille måste det vara roligt att få fiska, åka snöskoter och grilla korv och vara med storpojkan och spela kort. Man minns väl själv sin barndom. Nu är det väl mest grejor och dataspel och tv som gäller. Det här är ju något helt annat. Att sitta vid en öppen eld medan norrskenet sprakar och stjärnorna lyser är på sitt vis ett äventyr.

Idag skiner solen och det är nollgradigt och inte en vindpust.

Eftersom min bloggvän Skatan kommer imorgon borde jag städa men jag går ut istället. Känner jag henne rätt så letar hon inte efter dammtussar.

Jag behöver SOL massor med sol om jag ska bli människa igen.

Ikväll är det "Lets dance" och det är väl så nära dans jag kommer den här vintern tyvärr.

Det känns som om den här helgen ska bli trevlig. Många saker på gång och Skatan och jag ska ha trevligt.

Dagens ord: Vissa dagar känner man att "Livet är lätt att leva" faktiskt. En sådan dag tror jag att det blir idag. 

Så plötsligt blir det plusgrader och gården och Fisksjövägen förvandlas till spårig snösmet och bilen fastnar nästan i dyngan när jag skulle iväg.

Det är inte utan att jag tycker synd om Kinabror och Broder B och SnickarMagnus som åker ända från Skåne för att fiska och åka snöskoter.

Söndagen blev i alla fall en trevlig dag. Borta hos Kinabror blev det mer och mer människor under dagen. AMV med gubbe och två kompisar kom och broder O och DataFias gubbe och Storfiskarn kom. Det var nästan så kaffekopparna tog slut.

På kvällen var vi till Datafia och åt lax. Skönt att slippa laga mat och det var jättegott.

På natten sov jag väldigt dåligt för det hade tagit i att blåsa och det lät som någonting stod och slog. Jag var tvungen att  gå ner och se så det inte var dörren. Det var kolmörkt ute så jag kunde inte se vad det var och låg och lyssnade på det och på min envisa hosta som inte vill ge sig.

Klart jag var trött på måndagen. Tog en sparktur i alla fall bort till Kinabror för att titta på hans nya soffa. 

Killarna hade tagit sig ut på sjön i alla fall och försökte pimpla med dåligt resultat.

På kvällen åkte hela gänget till Hammarstrands hotell och åt fläskfile med råstekt potatis och sås, ingen dålig mat en måndagkväll. Skönt att slippa laga mat när man känner sig klen.

Igår var det soligt och lite kallare. Det var på 0-an i alla fall. Jag klev upp tidigt för att föra på provtagnine. Det är dags för den årliga besiktningen nästa vecka och det känns som alltid gruvsamt.

Sedan åkte jag till Hammarstrand. Det har blivit poppis med stickning igen och ett helt gäng med tanter stickade nere i en källare. Inga vanliga raggsockar utan mer avanserade saker minsann.

Dom var intresserade av att växtfärga så det var det jag skulle berätta lite om.

Det blev bestämt att 7 stycker skulle prova på det i juni månad.

Vi får se hur det blir. Det var flera år sedan jag växtfärgade sist men det ska väl bli bra hoppas jag.

Hemma igen och killarna var ute på sjön. Jag tänkte gå ut till dom men det var så mycket vatten på isen så jag satt mig vid strandstugan och lapade sol istället.

Det börjar vara en liten glimt av vår. Gröngölingen och spillkråkan har börjat föra ett förfärligt liv. Inte nog med att dom överröstar varandra. Dom knackar frenetiskt på plåthuvarna till telefonstolparna.

En del av stigen till badstrandsrundan är snöfri och banne mig känns det lite dofta av jord och gamla barr.

Alen har stora hängen och det är svårt att tänka sig att det är 2 månader kvar av vintern.

Synd bara att jag är i så dålig form. Min snälla vän Ninne skickade mig någon sorts drakte som skulle sätta fart på livsandarna. Får väl hoppas på det då.

Jag kämpar fortfarande med min vägföreningbokföring. Tror snart jagg jag måste be PappersBeda om hjälp. Det är ju bara så att ibland klarar man sig inte själv men gudarna ska veta att jag verkligen försöker.

Nu när solen äntligen kommer fram ser jag hur dammigt och skitigt jag har det inne men det struntar jag i.

Kinabror ringde och undrade om jag skulle komma och spela kort. Hela gänget var där för att ha det trevligt men jag känner mig så trött och eländig så jag orkade inte resa mig ur soffan och ge mig iväg.

Dagens ord: Solen är till för att njutas inte för att ge en dåligt samvete.

I kanten av granskogen ligger en liten grön äng, en liten röd ladugård och ett litet rött hus med vita knutar.

På vägen in till det lilla huset finna en björkallé med ljusa gröna blad.

I huset bodde en vanlig liten tant men det var bara som hon såg ut för hon var inte alls vanlig. Den lilla tanten hade en gåva som långt ifrån alla har.

Hon såg både tomtar och vättar och kunde prata med dom.

Det var ett tomtepar och deras två barn, en pojke och en flicka som bodde hos henne.

När tanten åkte bort bad hon dom vakta huset. Ibland hände det att dom hoppade in i bilen och ville åka med.

Speciellt den lilla tomtepojken var busig. Han åkte ruschkana på broräcket och klättrade på taket.

Tiden gick och tanten orkade inte med allt som skulle göras. Det där att skotta snö, bära ved och klippa gräs.Till slut insåg hon att hon måste flytta till en lägenhet och sälja sitt lilla hus.

Det lilla huset blev en sommarstuga för andra människor. Det sattes luckor för fönstren och björkarna klipptes till oigenkännlighet och på ängen lades stenar. All trivsel var borta för den lilla tomtefamiljen.

Vart skulle man ta vägen? Tomtar och vättar tycker om att vara i närheten av människor och djur men inte i stora samhällen.

Klart att tomtar inte har mobiltelefoner men det behövs inte för dom har i alla tider kört med tankeöverföring, ett behändigt sätt att kommunicera med andra.

Niklas Storefar fick ett SOS.meddelande Hjälp, vart ska vi ta vägen?

Visserligen fanns det redan många i tomtekollektivet i gula huset men vad då 4 till spelar väl ingen roll.

En fin höstdag gav sig Nicklas Storefar och Skogsnuvan iväg för att hämta den lilla tomtefamiljen.

Sedan vandrade dom över stock och sten, över berg och genom skogar för att komma fram till sjön och sitt nya hem. Från ingenstans dök en katt upp och gjorde sällskap.

I det gula huset i skogen vid sjön där kvinnan med långa håret bor märktes det att något hänt.. Det liksom tisslade och tasslade och rörde sig under stolar och bord mer än vanligt. Då och då försvann det saker och så dök dom upp igen. En dag låg henns små lyckostenar lagda till ett hjärta på bordet.

Kanske en dag kan kvinnan med det långa håret också se tomtar och kunna prata med dom. Hon känner att dom trivs i ala fall på sitt nya boställe och det är ju huvudsaken.

Dagens ord: Det finns mycket mellan himmel och jord som vi människor inte kan förklara och förstå och egentligen är det nog inte meningen heller. 

En ny läsare av min blogg undrade varför jag inte tog skidorna när jag skulle förflytta mig på snön.

Det väckte obehagliga minnen till liv.

Visst, jag hade skidor eller snarare brädlappar när jag var liten. Inget spann och inget spår under och så gott som utan brätte. Dessutom bindningar som lossade hela tiden.

Så var det elastabyxor med hälla under foten. Kalla var dom och vi ska inte prata om dom stenhårda pjäxorna. Raggsockarna som blev blöta av snön.

Varje dag lika på vintern, oavsett väder skulle vi ut i skidspåret och magistern for sist och jagade på.

Dm högt med klabb under skidorna och när man skulle skrapa av ramlade man och blev ännu blötare och kallare.

Så de förfärliga skidtvälingarna som man skulle ha stup i ett. Där kom jag alltid sist till och med i 6-an åkte dom i 1-an om mig och jag kom alltid så sent att dom andra gått in och druckit choklad.

Eftermiddagarna i skolan satt man då med blöta raggsockar och fuktiga elastabyxor och frös.

Jag minns att jag hade en grön anorak och en mössa man knäppte under hakan för det var modernt då.

Till slut var då skolan slut och med den skidåkningen.

Många år senare i februari om jag minns rätt var jag helt ur slag efter en långvarig förkylning och tänkte att jag måste träna upp mig så skidor åkte fram och jag drog iväg på skakiga ben.

Den turen gav mig lunginflammation och hjärtmuskelinflammation och jag blev inte människa på ett helt år.

När jag ser skidåkning på tv mår jag rent fysiskt illa.

Så i 40-årsåldern började Pappersbeda och jag åka slalom. I barnbacken till en början och oj vad jag ramlade men till slut gick det riktigt bra och var roligt. Det var något helt annorlunda nästan som att dansa.

Nu har jag inte åkt på länge och det är nog säkrast att låta bli och hålla sig till sparken.

Man ser hur saker som hänt när man var barn påverkar en hela livet men det hade kunnat vara värre. Jag har inget minne av att jag blev retad av de andra barnen för att jag var så dålig. Det var mest magistern som var en plåga och en pina.

Min pappa och min kinabror var några hejare på skidåkning så inte vet jag varför jag var så värdelös.

Minns inte men troligen fick jag dåligt betyg i gymnastik men jag var vig och kunde både hjula och slå volter så det kanske kompenserade lite.

Jag har aldrig haft något behov av att vinna och tävlingar förstår jag mig inte på så för mig är det totalt betydelselöst vem som vinner. Nu pratas det bara om vinter.OS men mig kvittar det lika.

Dagens ord: Vad spelar det för roll om man blir först och bäst? 

Nog har vi alla varit med om att precis när man tänker på någon ringer den personen precis då. I lördags blev det dubbelt.

Det var så att jag började känna att jag var tvungen att ta mig till Kinabrors hus för att ta bort adventsstakar och kolla musfällorna men det är ju oplogat och hela backen ner till honom skulle jag vara tvungen att pulsa i djupsnö och med den dåliga kraft jag har nu så kändes det oövervinnerligt.

"Tänk om Storfiskarn skulle vara ute och köra med snöskotern då kunde han kanske köra upp ett spår på sjön som jag kunde gå på" tänkte jag och visps så hörde jag en skoter komma utanför. Klart det var han och klart att han körde upp ett spår till mig.

På natten innan vaknade jag av att jag var hungrig och längtade efter kött, pommes frittes och bernesås så jag hade en fläskfile på gång. Ett tydligt tecken på att jag börjar bli frisk. Storfiskarn och jag började äta och så for tanken för mig. "Vet din mamma att du är här, hon är nog orolig när du är ute och kör i skogen". Han hade glömt mobilen hemma och vi ringde och då hade hon precis ringt och ringt och ringt och var naturligtvis orolig. Tankeöverföring igen.

Vi såg på en film och fikade och hade en trevlig eftermiddag. Fram på kvällen kom Datafia och gubben och så var lördagen över.

Söndagen gick jag iväg till Kinabrors hus och fixade det som skulle fixas. Det tog på krafterna att gå så sedan vilade jag i soffan länge länge.

DataFia fyllde år och jag for dit och fick smaka en härlig hembakad tårta men massor av jordgubbar som smakade sommar.

På kvällen bokcirkel.

Igår sken solen och det blåste inte ens. Droppade från taket och kändes faktiskt lite våraktigt.

Jag åkte ner till Hammarstrand för att jobba en stund. Där nere låg dimman tjock som gröt.

När jag kom hem tog jag sparken och åkte en rejäl tur. Det var jättebra sparkföre och sparken gled nästan av sig själv. I en extra solig glänta stannade jag och satt mig och solade och åt en apelsin.

Jag fick reda på att Kinabror och broder B kommer till helgen. Kul att något händer och så står det inte på innan Skatan kommer och hälsar på.

Det har varit ledsamma veckor nu och jag börjar bli rätt så less och så den envetna hostan som aldrig ger sig.

Idag är det mulet och grått igen och snöflingor dansar utanför.

Fick inbjudan till klassträff till sommaren och det är 50 år sedan vi gick ut 9-an. Det är inte klokt så gammal man är. Hur gick det till? Helt ofattbart och jag gillar det inte. All energi och all skönhet vart tog den vägen? Usch här sitter man som en gammal kärring och tittar på småfåglarna och dricker kaffe och jag inser att det är precis som det är.

Jag är en gammal kärring och jag undrar hur lång tid det tar innan jag vänjer mig och accepterar att det är så.

Accepterar att jag inte längre orkar sno runt som en vessla hela dagarna.

Dagens ord: Det måste vara något fel när det är finare att vara en gammal möbel än en gammal människa. 

Alla hjärtans dag vaknade jag till att solen tittade fram för första gång på länge. O-gradigt och fast hostan sitter i känner jag mig bättre och starkare.

Iväg på byn för att handla.Då träffar man många som vill kramas. Klart att man tar emot alla kramar man kan få en sådan här dag.

I brevlådan låg det här roliga kortet från vännen AMV. En kram på avstånd kom från Lekkamraten och det värmde också mitt hjärta.

För första gång på länge går jag ner till sjön och sitter en stund i solen. Känner hur min bleka och ämliga kropp slurpar in solstrålarna och känner hur ljuset och solen har fattats mig väldigt länge nu.

Tänkte sätta mig med vägföreningens räkneskaper men gruvar mig för Handelsbankens datasystem som alltid krånglar och jag orkar inte med krångel just nu.

Lägger mig i badet och tittar på den glada ängeln i taket istället. Pratar i telefon med faster och med sonen och Sofiepropp.

Ser på ekorrarna som jobbar med att försöka få av locket på solrosfröhinken. 3 20-kilossäckar har jag matat fåglar

och ekorrar med i vinter men skit samma dom behöver verkligen mat.

Så till er alla en jättekram och ni som har någon i närhet glöm inte att kramas en sådan här dag.

Dagens ord: Alla behöver en kram då och då.

När jag var liten älskade jag färgen GULT. Min gula basker, min gula angorajumper, den gula klänningen, tussilagon och maskrosen och talgoxen.

Nu när jag ser foton från ungdomen minns jag att citrongult var min favoritfärg.

Den här klänningen älskade jag. När den blev omodern sprättade jag upp kjolen och använde den som gardinkappa i mitt sovrum i många år. Tyckte om när morgonsolen sken igenom och fick hela rummet att lysa av ljus.

Jag hade gula byxor och till och med en kappa som jag tyckte mycket om och som jag kände mig fin i.. Klart jag hade gula sandaler och på examen i 9-an hade jag en citrongul spetsklänning med stela underkjolar.

Säg den fröjd som lever länge.

Så kom den nya moderna tiden och FÄRGANALYSEN. Man var årstiderna och jag var vinter. Vinter jag som hatar vinter?

Jag skulle inte alls ha gult utan helt andra färger och klart man tror på dom som liksom ska veta istället för att känna efter vad man ville och tyckte om.

Dum som man är trodde man att andra visste bättre och så var det gula borta.

Numera är det knallblått, turkos och rött som gäller. Jag har i alla fall inte köpt det där med grått vitt och svart som också fanns på min lista.

Så av en slump fick jag en gul fleasjacka och den kändes uppkäftig och liksom lite " skit samma vem bryr sig".

Det är så löjligt att man ska bry sig om andras åsikt. Att trycka undan känslan av vad som känns bra för just mig.

Känn efter? Vilken färg känns bra? Vilken gör dig glad?

Skit i färganalyser och andra åsikt. Du vet bäst. Låt inte andras råd styra dig! Det finns experter på allt men som sagt smaken är olika och din är bäst för dig själv.

Den härliga tussilagon gula fäg. maskrosens lysande solar. Solskenet. Gult är en härlig färg och vim hittade på att gult är fult?

Dagarna går och långsamt återfår  jag krafterna men natthostan går mig på nerverna och än orkar  jag inte gå några längre stunder men lite långsamt plockar jag undan julen bit för bit. Det gäller att ha tålamod med sin sköppliga kropp.

Fåglarna och ekorrarna äter som attan idag så jag skulle tro att det blir snö snart.

En av mina gubbar kom just och han var så snäll att han skottade fram min spark som försvann under takraset härom dagen. Som tur är så gick den inte sönder i alla fall.

Dagens ord: Det gäller att lita till sin egen känsla och inte tro att alla andra vet bättre. 

Kallsvettig lyckade jag ta mig till affären i fredags och handla lite mat. Sedan vilade jag på soffan resten av dagen. Det töar och snöar och jag ser att jag totalt glömt bort julgranen och den börjar barra.

Sådan tur att SofiePropp kom på lördagen och kan hjälpa mig. 

Det tar lång tid att klä av julgranen så mycket pynt som jag har på den. Varje är när jag plockar ner alla kulor och änlgar och glitter tänker jag på hur det kommer att bli nästa år den här tiden. Tänker på att sista åren har det bara blivit sämre och sämre. Nå, nog om det.

Medan jag vilar på soffan bakar SofiPropp muffins och så börjar hon laga mat.

Ett jättegott recept pasta med kräftstjärtsås. Ljuvlig. Jag som inte ens velat titta på mat åt faktiskt två portioner.

Resten av kvällen såg vi på "Den oändliga resan". Det var många avsnitt men vi såg alla. Så skönt att ha sällskap och bli lite ompysslad. Det var precis vad jag behövde.

Nu är det OS och det är sport bara sport men det skiter jag i.

Förstår inte att det är så viktigt. Då kan man helt plöstligt flytta tvprogram och radioprogram så sporten får komma fram till varje pris och helst på varenda kanals.

Jag har inte ens sett invigningen för när jag hörde hur dom där borta behandlar folk vill jag bara spy. Man kommer dit och jobbar och när man vill ha lön får man ett spett i ändan. Det är säkert bara ett toppen på isberget av illdåd och till ett sådant ställe åker hela världen för att leka. Skamligt att det toleraras och bara för sport. Men....sport är inte sport längre, det är pengar och makt som allt annat.

Nåja Söndagen kommer med tö. Sofiepropp och jag tar av det sista från granen och kastar ut den och så har man då barr i hela huset. Dammsög bort det mesta men jag vet att det finns kvar. Kanske är det lite ljusare idag så jag får försöka suga en gång till minst. Usch.

Så kommer Storfiskarn och plogar. Det går inte så bra med snöslungan för det bara beckar igen med blötsnön.

Så ska SofiePropp och jag iväg på film. "Frost". Vilken film, vilken musik. Det är inte en barnfilm utan en film för alla som har sagosinnet kvar. Det var barn i alla åldrar på bion och inte ens de minsta barnen blev otåliga. Se den!

Nu är måndag och efter en hostig natt krakar jag mig upp och får se att det rasat från taket och min spark sticker upp bara lite lite under snön. Jag har glömt att flytta den.

Julgranen dö. ekorrarna sura och sparken fast i snön, blommorna ovattande. Några dagars uppmärksamhet bara.

Dagens ord: Det behövs så lite för att tappa kontrollen.