Alla inlägg under oktober 2013

Av Anita - 28 oktober 2013 08:36

Så har ännu en helg gått och det har varit enbart trevligt.

Lördagen gick jag bort till Kinabror och efter ett tag kom AMV med gubbe och vi satt och tittade på gamla kort.

Jag åt middag hos brorsan och sedan dök DansBritt upp och vi åkte hem till mig för att se på "Så mycket bättre"


DansBritt låg över hos mig och söndagsmorgonen satt vi jättelänge vid frukosten och pratade och så gick vi lite i skogen.

Hon hjälpte mig att leta reda på ett gammalt borttappat smycke och sedan kom DataFia med gubbe och vi fikade lite grann. Kinabror hade dragit iväg med Tuppola för att titta på en fyrhjuling..


DansBritt hade tagit en massa fina bilder sedan dagen vi hade i skogen när vi plockade svamp och nu ska ni få se och höra om det äventyret.


 

Det var en helt magisk dag i den fina skogen. Här finns det så märliga saker. underbara rötter och svampar.

 

Det är klart att vi hade en massa gofika med oss och av gofika och varmt kaffe blir man glad. Kanske att det syns?

 

Korgarna blev ju fulla med svamp och det är alltid en stor glädje att få släpa hem mat.

Det blir ju mycket tok när vi två är tillsammans och naturligtvis skulle jag kyrpa genom ett rothål, bara för att man kan.

 

På vissa ställen i skogen finns det saker som man nästan glömt.

Vi hittade en gammal väg och vart kan den gå då?

 

Så vacker den var när solen silade igenom träden.

Vi hamnade vid resterna av Sissitorpet. Vet egentligen inte så mycket om det men det är fullständigt fallfärdigt.

 

Vi fortsätter och kommer till en bro över ån som porlar och brusar och har mycket vatten i sig för att vara den här tiden.

Löfgrenstorpet är ett gulligt litet torp och mest av allt speciellt är de två riktigt gamla huset som finns där.


Det här huset får mig att tänka på Tjalle Tvärviggs hus och Dansbritt tyckte att det hade lite stuk av Vilda Västern. Man tar vad man har och bygger till lite hur som helst när man kanske fick en ko till eller så.

 

Det andra huset har lite vingligt tak men har blivit räddat i sista minuten med ett litet plåttak.

 

Så vackert på sitt sätt.

 

Så det riktiga gamla torpet. Huset är öde men någon är nog här från och till för gräset är klippt och huset ser kärleksfullt omskött ut och det finns till och med ett litet trädgårdsland. Vem brukar bo här? Vem vårdar det här fina gamla stället så fint? 


Alla ni som bor i stan och tror att på landsbygden finns ingenting kan jag tala om att ni har så fel. Visserligen försvinner vi sakta men säkert, husen blir tomma för det inte finns jobb så vi kan stanna kvar och de gamla dör bort men överallt där man minst  anar det finns det små smultronställen. Det gäller bara att se det.


Nu har jag i flera helger utforskat olika ställen runt om byn. Nyfiken är jag och en del får jag reda på hur det har varit men nog vill man veta mer.


Nå nu är det måndag och jag har en hel del planer för vad jag ska göra idag. Min bil krånglar lite grann. Få se om jag får igång den så jag kan åka iväg och fixa saker och ting. Ingen upptäcktsfärd i skogarna har jag planerat idag men vad vet man. 


Dagens ord: Det finns skönhet och mystik överallt om man bara har ögon att se det med.

Av Anita - 26 oktober 2013 10:02

Jag har ju min blogg inlagd så den ska visas att den finns på facebook men det har inte fungerat på ett par dagar nu och det retar gallfeber på mig. Nu har jag tagit bort förbindelsen och lagt in den igen så det här är mest ett försök för att se om den har börjat funka igen. Jag har ju nyss gjort ett riktigt blogginlägg så vi får se hur det går.  

Av Anita - 26 oktober 2013 08:50

 

Äntligen är bryggan och båtarna uppe på land och man kan kan känna sig trygg inför vinter. Kinabror och Gamle A är starka karlar så det gick smärtfritt och lätt och fort när vi väl kom igång.


På kvällen var det dags för meditationsgruppen hemma hos mig. Jag tände ljus och kokade fika. En härlig stämning fanns runt oss den här kvällen. För första gången använde jag min nya trumma till en egen meditation och tjejerna påstod att det blev bra så jag hoppas att dom var ärliga. En mycket mysig och trevlig kväll var det.


På natten sov jag dåligt för det blåste utanför så det dånade och rasslade och tjöt. Varje gång hemtjänsten kom till grannen vaknade jag av det också.


Grannen ja. Lite bättre har han blivit, så pass att han kan ringa och få mig att gå in flera gånger för att fixa små saker som att vattna blommor och sätta på larm som han glömt och anda smågrejor för att få sällskap mest skulle jag tro.


Kinabror och jag åkte till Hammarstrand för att handla och äta lunch. Vi träffade flera bekanta som vi hade små samtal med. Det är så på landet. Man känner många.


Jag har ju missat mitt besök vid Kolbjännsjön som jag brukar göra varje sommar så eftersom vädret var fint så begav vi oss dit med ryggsäcken full med fika Kinabror och jag.

 

Nog syns det att det var länge sedan vi åkte bakvägen dit. Vägen var nästan igenvuxen. Jag gillar färgerna den här tiden. Det är så fint och samstämt.


Tänk vilken plats där långt uppe i skogen. Önskar att man kunde spola tillbaka tiden och fick se hur det var när KolbjännsjöEster och KolbjännsjöNisse och deras syskon bodde där.

 

Det enda som finns kvar är en rasad ladugård med en rostig slåttermaskin och en gammal glasflaska. Av boningshuset finns bara grunden kvar och åkrarna är igenvuxna. Den jättestora häggen som doftade på långt håll är död och stigen vi gick på är igenvuxen.

 

Alla bryggor är ruttna och förstörda. Det var en väldigt populär fisketjärn men nu undrar jag hur det egentligen är med det. Det ser inte ut som många har gått efter stränderna.


 

Vi sätter oss på jaktstugans trapp och plockar fram fikat och minns ungdomstiden då vi var där nästan varje sommarhelg med våra vänner, ett helt gäng ungdomar och vi hade det så väldigt kul. Tänk att det var så länge sedan nästan 50 år sedan. Inte är det konstigt att allt är annorlunda. All vi som var unga är nästan pensionärer allihop. Så märkligt det känns.


Nåja det är väl så det blir. Det blåste lite kallt så vi gav oss av hemöver ganska snart.


Nu får man glädja sig åt att vintern inte kommit ännu och att färgerna är vackra. Att man är skapligt frisk och att man har tak över huvudet och ved i vedboden.


För att vara ännu mer hoppfull så har jag flera dvd med romantiska filmer och en flaska Balleys att smutta på när det blir för trist. Romantiska och vackra filmer och serier ska det vara. Det grymma och hemska har vi nog av i verkligheten. Sånt vill jag inte se. Det ska vara balans.


Då kommer vi osökt in på männen.

Jag är förfärligt kluven. Kan sitta och sukta över Tom Sellek i Magnum, Mike London i "Lilla huset på prärien" och DrQvinns kille men i verkligheten är det så långt från filmer som man kan komma. Det finns inga snyggingar och om dom finns så kan man vara mormor till dom. Det vimlar av unga killar med rakade skallar, tatueringar och järnskrot i ansiktet och jag förstår inte att det finns tjejer som tycker det är snygg.


För en gammal kärring som jag finns det bara gamla gubbar.

Dom som eventuellt vill ha mig vill inte jag ha och dom som är lite fina är antingen gifta eller alldeles för unga. Att leva med någon man igen är för mig helt otänkbart.

Jag funderar alltid när någon visar något intresse. Vad är det för fel på den där då? Alikis, speltokig, pedant, grannlaga med maten, rökare, sexgalning, pedofil, eller sol och vårare men någon sån behöver man inte vara rädd för för jag har inget som värsta bov skulle vilja ha, det ska vara enkronorna i spargrisen då hi hi.


Sånt är läget och det gäller ju att gilla läget och inte hänga läpp varken för brist på pengar eller brist på toppenmän.


Hittade en bra grej i min poesibok, Du vet en sådan som man skrev till varadra i. Med den åldringsvård och sjukvård som vi har numera tycker jag den här passar som dagens ord. Tjo flöjt på er.


Dagens ord eller dikt eller vad vi ska kalla det:

När du blir gammal och ingen vill ha dig.

sätt dig på taket, låt kråkorna ta dig. 

Av Anita - 24 oktober 2013 10:52

 

Igår vaknar jag till att regnet tattrar på rutan och det är 10 grader vamt mot i förrgår när det var 12 grader kallt. Häftiga ryck kan man säga.


Jag åkte till Hammarstrand för att jobba några timmar. Så fint det är. allt som varit grått-vitt-svart lyser i guldockra, mildgult. nogtabrunt och aprikos. De avlövade björkarna har en svagt lila ton. En skata badar i en vattenlok och det är kanske sista badet hon kan ta innan kylan.


Inte ett dugg fryser jag. Nere vid sjön blåser isen upp och det klirrar som tusen silverklockor. Så glad jag blev nu. De här färgerna är så vackra och samstämda. Höstens vackra färger.

Att någon kan tycka om svart. vitt , grått och kallt är mer än vad jag kan förstå.


Det är för mig något som man måste utstå för att få leva fullt ut den korta sommaren.


Härom dagen åkte Kinabror och jag till Kälarne. Jag skulle till tandläkaren för att laga min trasiga tand. Vilken gullplutt till tandläkare det var där. Så mjuk på handen och gullig och snygg. Inte gjorde det ett dugg ont heller. Det enda som gjorde ont var att det kostade 1500 kronor som jag skulle ha till en helt annan rolig sak.


Så på kvällen satt DataFia och jag och tittade på en film som gjorts efter Rosmunde Pilchers Snäcksamlarna. Oj så vi satt och snyftade. Oj vilken miljö. Helt underbar tjefilm. Hon är min favoritförfattare. Inte bara för miljöerna utan för att hon skildrar kvinnorna och deras öden från kvinnornas sida och inte männens. Har fått för mig att hon har samma uppfattning om männen som jag. Att man måste lita till sig själv för männen är ingenting att lita på.


Nog pratat om det.

 

Vilket sagolikt väder det var igår eftermiddag. Gamle A kom och vi åt middag borta hos Kinabror och sedan åkte jag till Hammarstrand för att gå på meditationskurs eller vad man ska kalla det. Vi lärde oss hur man bryter blockeringar som hindrar en i livet. Spännande. Få se hur det går. Trevligt var det i alla fall och väldigt lärorikt.


Tyvärr gillade min bil inte dimman och fukten utan gick som en kratta hela vägen hem. Tvärstannade när jag saktade in. Få se om han är på bättre humör idag.


Talgoxen har inte kommit tillbaka in i mitt sovrum även om jag inte eldade igår så han hade kunnat krypa ner genom skorstenen om han velat men det är så pass varmt ute så han brydde sig väl inte. Få se om han kommer tillbaka. Nu har den första domherren kommit till fågelbordet och det bådar inte gott. Vinter på väg tyvärr.


Vaknade till en lite mulen dag men solen gick upp i öster och spridde lite ljus över sjön och gjorde en fin fin regnbåge som jag var tvungen att ut och fotografera. 

Det luktar så gott ute nu när allt är nytvättat av regnet, mossan, löven, gräset.

 

Ser ni hur fint det är. 

Idag ska vi försöka att ta upp båten och bryggan. Gamle A kommer och hjälper till så det ska väl gå bra. Det är så att jag har ingen ro förrän det är gjort. Vet ju i mitt hjärta att snart blir det andra bullar, snö och kyla närmare sig med stormsteg så nu gäller det att njuta av varje dag.


Ikväll ska jag ha meditationsafton här hos mig. Försökt träna in en ny meditation men det har varit fullt upp hela dagarna nu på slutet. Få se om jag hinner idag efter utejobbet.


Dagens ord: Det händer mycket på landet om man har en öppen blick.

Av Anita - 22 oktober 2013 09:17

 

Oktober är banne mig lika opålitlig som vissa män. Ibland varm, solig och mild och så plötsligt isande kall eller ilsket stormande. Inte får man bli brydd om man får en massa snö i skallen heller.


Så har det varit någora dagar nu och på natten har månen vandrat på himmelen stor och gul och glott in genom fönstren och hållit mig vaken.


Igår morse när jag vaknade var det -12 grader ut. Det var till att leta fram vinterskorna och tjocka jackan. Skulle åka iväg och jobba hade jag tänkt men när jag såg hur igenfrusen bilen var så sket jag i det. Letade reda på motorvärmarsladden och kupevärmaren i alla fall.


Gick in och betalde räkningarna åt grannen. Han är i dålig form och hemtjänsten far här stup i ett. Han tar sig ju inte ens upp i sittande ställning utan hjälp.


Nu har talgoxen slutat komma in om nätterna troligen för att jag börjat elda i spisarna och muren är varm så han vågar sig nog inte in genom skorsten. Trist men jag måste ju börja elda nu när det är så många minusgrader.


Annars har det väl varit en skaplig helg. På lördagskvällen var Kinabror och jag ute och förlustade oss. Vi var på buffe på hotellet i Kälarne.

 

Oj vilken god man vi fick. Väldigt mycket folk var det, både gamla och unga och en hel massa ungar. Underhållning var det också och ungarna dansade omkring framför musikerna. Mätt blev man för det är för hemskt lätt att äta för mycket när det är gott.


Annars är det trevligt med matsällskap. Kinabror och jag har fixat mat varannan dag. Igår var det älgköttbullar med potatismos och dagen innan panerad abborre med kryddsås. Nej nu ska jag sluta prata om mat.


Söndagskvällen var det bokcirkel. Vi kärringar i byn har en sådan och det är lite allt möjligt här nere under den här hösttiden bara för att lysa upp mörkret lite. Champanjprovning, cafemiddag, soppluncher och julbord är väl en del av vad det ska bli framöver. För att vara en by med runt 100 människor så tycker jag att det är rätt ok.


Senare på kvällen bet jag av en tand. Sur blev jag. Där ryker pengarna jag sparat ihop för att ha till någont roligare. Så är det nästan jämt för mig. Så snart jag sparat till något nog är det någonting som går sönder och som måste betalas. Ibland tror jag aldrig att jag kommer utomlands någon fler gång. Den korta tids värme som jag har här i Fisksjön räcker liksom inte till att täcka mina behov.


Är det bara jag som fryser den här tiden på hösten när första kylan kommer. Det går liksom inte att klä på sig nog Det biter in genom kläderna och man blir som en isbit som det tar timmar att tina upp. Som tur är så har jag mitt badkar och ett varmt bad brukar hjälpa. Det tar tid att vänja sig. Mörkret gör mig mindre nu när jag slipper vara borta på jobbet varje dag. Det var nästan det värsta förut att åka när det var svart och komma hem när det var svart. Nu har jag ju några timmar att vara ute när det är ljust i alla fall.


En del tycker att jag är en pessimistisk jävel och det är bara att flytta härifrån om det inte passar men skit på er. Så enkelt är det inte. Man vänjer sig väl vid allt och nog har jag fått vänja mig vid både det ena och det andra. Visst har jag ibland ångrat att jag inte gjort som alla andra flyttat söderut men jag är en tjurig och vrång människa som hankar mig kvar för de fantastiska sommrarna och de fantastiska människorna och de fantastiska djuren och den fantastiska magin som finns här men ni ska veta att det har kostat på. Valet att jobba med sådant man inte passar för i ett helt liv, att vara fattig för att så mycket pengar går till bilar och värme i detta kalla land. Visst har jag själv valt och jag ångrar mig inte.


Det optimala vore att bo utomlands på vintern och här på sommaren men nog jävlar kan man väl få gnälla lite när vinterns snöhelvete får en att dyka ner på svarta botten. När man ska bära ved och skotta och frysa så måste man väl i alla fall få gnälla lite annars vore man väl väldigt konstig.


Dagens ord: Man van vänjer sig lite undan för undan vid allt. 

Av Anita - 19 oktober 2013 08:34

 

Nu är det banne mig slut på positiviteten. Nu är jag tillbaka till mitt ilskna jag.

Inte tror ni väl att det beror på kylan och att snön börjar komma, nej värre upp.


Grannen som åkte till akuten för två veckor sedan och kom tillbaka samma kväll nästan livlös och grå i ansiktet och jättesjuk utan att fått någon hjälp.

Dagen därpå fick han hjälp av tre tuffa damer som såg till att han fick komma under läkarvård igen. Han hade blodförgiftning och en massa andra fel och kunde inte stöda på benen. Så dålig att han blev liggande på infektion på lasarettet i två veckor.


Han har bett att få komma till sjukhemmet här i Kälarne men han är för frisk. FRISK?

Igår kom han hem. Helt sängliggande. Han kan knappt vända sig i sängen och måste ha kateter för han tar sig inte upp på toaletten. Men han är för FRISK!


Han brukar ha hemtjänst 4 ggr om dagen och nu ska dom komma fler gånger. Han vill ju komma till sjukhemmet för att ska känna sig tryggare men icke nicke nej. Ligga där ensam som ett kolli. Så ovärdigt. Jag måste erkänna att ibland kan han reta gallfeber på mig men nu tycker jag faktiskt väldigt synd om honom.


Må man få tvärdö när man blir gammal. Vi har en ättestupa på andra sidan sjön. Kanske den får tas i bruk igen. Fattas det pengar nu hur ska det då bli sedan när alla 40 och 50-talister börjar bli sjuka. Jag bävar.


Nu när jag ändå pratar om pengar som ju finns till att bygga sportarenor och operahus och andra dyrbarheter men inte till barn, gamla och sjukvård så kan jag inte låta bli att ha mina funderingar om något jag hört härom dagen.


Jag hörde om dom där rikemansbarnen på internatskolan Lundsberg som brände en kompis med ett strykjärn.

Dom blev frikända! Dom hade inte för avsikt att skada! Dom trodde att strykjärnet inte var varmt! Vilket jävla skitsnack. Ingen kan väl vara så dum att man inte känner att ett strykjärn är varmt.


Nog fattar man hur det har gått till.

Pengar. Kan man skaffa de dyraste advokater som kan vända allt åt rätt håll så går allt tydligen. Med rika och inflytelserika föräldrar med makt kan man klara sig ur allt.


Så trodde jag inte att det skulle kunna vara i landet Sverige där "jämlikheten" rår. Pytt skit i pannkakan. Vanliga fattiga slynglar som gjort något sådan här hade säkert fått hårda straff. Fy sjutton. Det är så man blir spyfärdig. Hur bär det iväg med det här landet egentligen?

De svaga och fattiga blir fattigare och de rika blir rikare och mäktigare.


 

Nej, nu måste jag lugna ner mig lite innan blodtrycker går upp. Jag måste leta efter lite positiva grejor. Ibland måste man gräva djupt men det går.

Jag har fått hjälp av Storfiskarn att sätta på vinterdäcken och slapp ligga i blötleran och skruva. Positivt.


Kinabror har kommit välbehållet hem hit efter att ha åkt ändra från Skåne fast han bara hade sommardäck. Positivt.


Talgoxen sover fortfarande i mitt sovrum om natten och han kackar inte ens inomhus. Positivt.


Snön gick bort nästan helt. Iskallt är det visserligen för det blåser isvindar från sjön och igår var det till och med 7 grader kallt och blåst och jag blev totalt genomfrusen när jag var ute men jag har en spis och jag har ved. Som sonen skrev. Det kunde varit värre. Du kunde haft analklåda! Vilken tröst det var. hi hi


Kinabror och jag var och handlade och han bjöd på god lunch på hotellet och vi träffade bekanta som det var trevligt att prata med och maten var jättegod. Positivt.


Nu är det morgon och det sprakar i spisen och jag ska fika och gå och hämta tidningen och gå in till grannen och höra hur det är idag och prata med honom en stund.


Dagens ord: Man får vara glad att man inte ligger hjälplös i sin säng.

Av Anita - 15 oktober 2013 10:37

Nyfiken är jag men som tur är så är jag inte ensam om det. Min bästa vän AMV är likadan. 

Söndagen dök hon och hennes gubbe upp. Dom hade varit i Grekland och jag fick 2 turkosa fina armband.

Det var en strålande fin dag utan en vindpust och solen glimmade i alla färgranna löv.


Hon och jag tog bilen och åkte ner till kyrkogården. Så fick vi för oss att vi skulle åka en sväng. Upp på byn och så hamnade vi på bakasidan av Singsjön där AMV:s mammas två exentriska fastrar bodde. Där bodde dom i två pyttesmå hus men pyttsmå kor och en pyttetraktor och en massa katter. 

Nu är dom sedan länge borta och vi gick förbi husen och fortsatt efter en stig på sjöstranden. 

Vilken fantastisk utsikt över sjön. Lungt och fint och sprakande färger och naturligtvis hade jag inte med kameran.


På gamla spångar kom vi till slut till sista huset. Tegeludden. På vägen dit var det fullt med runda hålor i marken och jag förmodar att man tagit lera där.

Jag blev förfärligt nyfiken. Brände man tegel här? När då? Hur gick det till?

Mycket man inte vet fast det är i ens närhet.


 

Nå till slut åkte vi hem för jag skulle ju ha folk på middag.

Köttgrytan hade jag gjort förut och den behövde bara värmas. En stor doftande järngryta full för jag visste inte hur många som skulle komma. Det vet man inte när det är älgjakt.


Äppelpajen var också klar. Ett litet tips när man börjar bli less på äppelpaj.

Skiva äpplen och lägg på ett lager med sylt ovanpå. Jag hade hallonsylt. Lägg smuldeg ovanpå och grädda som vanligt. Det sura och det söta blir riktigt mumsigt. 


Först kom fem hungriga. Broder B skulle åka hem till Skåne med flyg från stan och skulle åka med DataFias dotter som ju går i skolan i stan så dom var tvugna att åka snart för att hinna till flyget.


Älgjägarna var kvar i skogen och skulle komma senare. Vi andra satt i kvällssolen utanför på bänken mätta och dästa. Jag spelade på min trumma och storfiskarn gick omkring och lockade på älg. En härlig kväll. Tänk att kunna sitta ute utan att frysa en sådan här tid på året och se skymningen falla.

 

I går jobbade jag några timmar och sedan åkte jag till DataFia. Där var det sorgligt för deras fina hund Bjarne hade blivit påkörd av en bil under jakten och den som gjort det smet iväg utan att ge sig till känna. Hur kan man göra så och lämna en skadad hund på vägen?

Troligen klarade Bjarne sig rätt bra. Som tur är har vi en djurdoktor i byn så han fick omedelbar hjälp och ingenting var brutet.


DataFia och jag promenadade nere på byn. Man måste ta till vara de sista fina dagarna nu och vi hittade en stig som vi  gick.

Då kom vi till Olga.Bedagården som stod tom och förfallen. Så sorgligt att se alla tomma hus. Den här tiden på året är det tomt överallt. Vi såg inte en enda människa någonstans och många tomma hus.


Ja. sedan åkte jag hem och jobbade lite i trädgården och for bort till Skeknäset och lämnade tillbaka en grej jag lånat till "mitt ljus i mörkret". Där blev det kaffe och småprat en stund.


Så hade den dagen gått fortare än en höna skiter.

 

Innan mörkret föll gick jag badstrandsrutan och njöt av luften och tystnaden.


Talgoxen var i sovrummet igår när jag lade mig. En del undrar vad han har att säga mig men jag tror att han helt enkelt kommit på att han kan krypa in genom skorstenen och har en trygg och varm plats att sova på. Man påstår att djur inte kan tänka men ack så fel vi har. Det är bara vi dumma människor som inbillar oss att vi begriper allting.


Han väckte mig vid 7-tiden och jag släppte ut honom genom balkongen som vanligt och jag for ner till DataFia och skjutsade henne på jobbet och en ny dag ligger utbredd framför mig som ett oskrivet ark. Ibland har man planer på vad det ska stå på arket men ibland blir det som det blir och det kan bli så bra så.


Dagens ord: Är man inte nyfiken får man inte veta någonting.

Av Anita - 13 oktober 2013 10:54

 

Vad är det med mig och mitt egendomliga förhållande till fåglarna. Om jag tänker till så är det lite annorlunda än med andra människors.


Jag berättade om talgoxen i sovrummet som inte ville flyga ut och stannade hela natten. Så fånig jag var som trodde att jag skulle fånga den och släppa ut den och att han kommit in av misstag.

Vilket löjligt fångstredskap jag gjorde och inte fick jag tag i honom för det.

 

Nu har han funnits i sovrummet två nätter till fast jag släppt ut honom på morgonen genom balkongdörren. Han måste komma in genom skorstenen för jag vet säkert att jag inte haft ytterdörren uppe. Lite trevligt är det att ha honom sovande på sängbordet med huvudet under vingen. Lite trevligt att vakna med ett litet kvitter från honom på mornarna och vill att jag ska släppa ut honom.

 

Gullig är han och det känns som vi förstår varandra nu. När jag klivit upp och dricker mitt kaffe i köket knackar han på fönstret och talar om att han vill ha mat och hans kompisar också. Hoppas bara att han inte tar med sina kompisar till sovrummet också.

 

Så tidigare i somras hade jag ju en fiskmås som satt på sidan om mig och gosade i flera dagar ända tills han hittade en fiickvän som var bättre på att flyga än jag och yngre och vackrare också.


Korparna kan jag inte låta bli att kraxa med när dom flyger förbi. På mina vinterpromenader till Kolbjännsjön har jag flera gånger haft sällskap med en korp och i somras kom en och  kurrade med mig på bara en meters håll. Stora och fina är dom när dom är så nära.

När jag höll på att bygga en liten trumma kom en korp och släppte en pinne i min hand alldeles lagomt stor att göra en trumpinne av.


När jag trummar kommer ofta en flock sädesärleungar och sitter i rad och lyssnar.

 

Nötväckeparet sitter i min hand för att inte tala om svalan Iris som också satt på min hand i 8 somrar. Nu är hon tyvärr borta men hennes barn bygger bo hos mig och jag hoppas att någon av dom ska bli så tam också.

 

Svanarna verkar dock hata mig och jag har blivit jagad och nypen ett antal gånger.


Vad är det mellan mig och fåglarna?  Varför är det på dette viset? Äsch det är väl inget man ska fundera på bara acceptera och glädjas åt det utom att bli jagad av svanar förstås.


Det har varit ett par fina dagar. Jag har hunnit lite i trädgården och igår hade jag besök av kvinnan som lärde mig att göra trummor. Åt middag hos Datafia. Killarna hade jagat älg och SnickarMagnus hade skjutit sin första älg och var stolt som en tupp.


Idag ska alla äta middag hos mig och jag står här och gör en jättegryta med mat för jag vet inte hur många vi blir till middagen och inte riktigt när heller men det ordar sig väl ska jag tro. Roligt är det att stå och laga mat. Jag gillar det.


Dagens ord: Om jag kunde flyga skulle jag följa med svalorna när dom lämnande kalla landet på vintern.

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

56 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards